Charlotte Elgh
Växte upp i Bohuslän
Charlotte växte upp utanför Fjällbacka med sina föräldrar och 2 syskon. Att stå och hålla föredrag i grundskolan var något av det värsta jag visste men man var tvungen att ta sig igenom det, säger Charlotte. Jag började arbeta i äldreomsorgen efter jag gått klart gymnasiet i Uddevalla och flyttat hem igen.
Jobbade på Volvo många år
I 20 års åldern flyttade Charlotte till Göteborg och fortsatte att arbeta inom äldreomsorgen och vidare till bamba. Under 1990 talet var det äldreomsorgen och bamba samt lunchrestauranger som hon jobbade på.
- I slutet av 90 talet fick jag 2 döttrar, berättar Charlotte och efter det pluggade jag elektronik i 2 år men visste fortfarande inte vad jag ville bli.
2002 fick hon jobb som materialhanterare på Volvo Lastvagnar och där trivdes hon mycket bra. Efter några år blev hon utbränd och var hemma nästan 2 år innan hon åter var tillbaka på heltid. Tack vare bra arbetskamrater och bra stöttning från företaget så var hon tillbaka tidigare än hon skulle varit annars.
- Jag hade även en arbetskamrat som idag är pensionär sedan många år, Bjarne, som jag har mycket att tacka för att jag är där jag är idag. Han var mycket peppande och rak och berömde mig och andra kollegor när vi gjort något bra så man inte bara fick höra gnäll när man gjort något fel. Det är något jag verkligen tagit med mig vidare i livet, säger Charlotte
Fick förtroendeuppdrag
Senare fickhon rågan av Volvo att vara med på möten med bland annat tekniker, när det skulle göras till exempel en ombyggnation.
- Där fick jag vara länken mellan teknikerna och de medarbetare som var berörda av ombyggnationen, berättar Charlotte. För att få allas åsikter så samlade jag mina arbetskamrater till möten för att alla skulle kunna få säga sin mening. Allt för att underlätta och att ombyggnationen skulle bli bra som möjligt redan från början.
Detta arbete ledde till att jag fick frågan om att få åka med till fabriken där Volvos lastbilar byggdes i Teheran, Iran under 5 dagar, tillsammans med 2 kvinnliga och 1 manlig kollega. Vilken upplevelse det var och vad vackert det var det lilla jag såg.
Därefter fick Charlotte möjlighet att vara med i projektet med uppbyggnaden av en ny lastbilsfabrik i Kaluga Ryssland under 1 ½ år. Större delen av denna tid i projektet arbetade hon i Sverige men de sista dryga 6 månaderna så reste hon till Kaluga för uppstarten.
- Där upptäckte jag hur mycket kroppsspråket betyder. Jag kan inte ryska men de ryska cheferna pratade engelska så de var min länk och översatte till de ryska medarbetarna berättar Charlotte. Men cheferna var inte alltid på plats och då var det kroppsspråket som gällde. När jag skulle sluta på Kalugafabriken så sa de truckförare som bara pratade ryska, att hon kan väl inte sluta. Då kände jag att jag gjort skillnad och upptäckte då att bara kroppsspråket kan vara så betydelsefullt.
2012 började jag arbeta med arbetsmarknadsutbildningar där jag var kursansvarig och jobbade mycket administrativt. Det var blivande lastbil, buss och taxichaufförer som vi utbildade. Vi hade även utbildningar för nyanlända. Som kursansvarig så var jag ansvarig för alla elever som gick på utbildningar hos oss, men jag höll också i de tester som eleverna var tvungna att genomgå för att komma in på utbildningarna. Under dessa år från att jag gick i grundskolan tills 2012 så hade jag stärkt mig själv så mycket att jag nu tyckte om att stå och prata framför människor, berättar Charlotte stolt.
Började skaka och må dåligt
Men så under 2013 började jag skaka lite i höger ben och tumme och trodde det berodde på stressen i mitt nya jobb, säger Charlotte. Under 2014 blev jag blev stelare och stelare. Högerarmen låste sig i 90 grader och mina höfter var som rostiga gångjärn. Det gick så långt att jag kunde knappt skriva på grund av skakningarna. Den 1 september 2014 gick jag till Vårdcentralen och fick direkt diagnosen Parkinson. Jag fick mediciner och kände en oerhörd skillnad, jag kände mig frisk!
Jag var då 42 år gammal och kvinna mitt i livet. 2 år senare fick jag diagnosen Polyneuropati.
2016 blev jag uppsagd då uppdraget med arbetsmarknadsutbildningarna tog slut, berättar Charlotte. Men i januari 2017 började jag min resa på Arbetsförmedlingen som varade fram till det stora varslet och uppsägningarna 2019. Efter det startade jag mitt företag Kraften att leva.
Fick min diagnos men fick kraften att leva
När jag fick min Parkinson diagnos ville jag träffa andra i samma situation, säger Charlotte, vilket ledde till att jag startade träffar både i Göteborg och Uddevalla för oss med bland annat Parkinson och närstående. Ett tag innan jag fick min Parkinsondiagnos så kom jag på vad jag ville bli, lärare. Men jag kände inte för att sätta mig och läsa 3 år på högskolan då. Men efter ett tag så insåg jag att på grund av mina diagnoser så jag kunde komma ut med ett annat viktigt budskap och det vara att föreläsa för att dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper för att skapa trygghet.
För några år sedan träffade jag 2 av mina gamla klassföreståndare från grundskolan som frågade vad jag jobbat med, berättar Charlotte. Jag berättade vad jag gjort hittills och då säger de i kör: "Vi trodde du skulle bli lärare". Det kunde de väl sagt för 30 år sedan, tänkte jag då. Men nu är jag trots att jag var rädd för att prata inför människor i grundskolan; föreläsare, diplomerad ledarskapscoach och håller workshops och är kursledare inom bemötande och förhållningssätt.
Jag arrangerade även Neurodagen 2019 i Uddevalla där jag hade föreläsningen om Min resa med Parkinson och det kom ca 100 personer, säger Charlotte stolt.
Håller idag föreläsningar och driver podd
Kraften att Leva är ett företag som erbjuder föreläsningar, coaching och workshops för företag, föreningar, privatpersoner, kommuner och övriga intresserade. Detta inom området När livet tar en annan väg, att få verktyg på hur man som drabbad, närstående, arbetskamrat eller chef kan få råd och stöttning.
Charlotte har också fått mycket uppmärksamhet i media. Hon var med i Ica-kuriren juni 2019, Bohusläningen 27 september 2019, Expressen söndag 8 november 2020. Hon var också med i Radio väst 11/4 2019 för att prata om hur det är att ha Parkinson.
- Det jag ångrar i livet är att jag inte startade företaget tidigare, säger Charlotte. Men det var i och för sig när jag fick min diagnos som jag visste vad jag ville göra.
Charlotte avslutar och berättar att hon har startat podden Mitt i Vardagen tillsammans med en man som heter Raimo Norrgran. De pratar och delar med sig vad som de ser ger mening i livet, det som gått mindre bra och det som kan vara jobbigt att prata högt om. Detta kommer att belysas i podden på ett enkelt och lättförståligt sätt, både med och utan gäster.
För att läsa mer om Charlotte Elgh:
Internationella Parkinsondagen den 11 april 2020 | Hjärnfonden (hjarnfonden.se)
Orsaker till parkinson | Neuro
Text: Eva-Lena Ivarsson Foto: Charlotte Elgh
