Bilder av lidande kossor och kycklingar i den grymma köttindustrin borde vara argument nog och det faktum att växtriket har ett fantastiskt utbud av goda och nyttiga produkter är ytterligare orsak till varför man borde sadla om. Ändå räcker det inte till. Att bli vegetarian av etiska och politiska skäl kräver i min mening att man är någorlunda konsekvent i sitt handlande. Om det nu är så synd om djuren så ska man faktiskt inte heller köpa läderskor eller andra varor som har något animaliskt i innehållsförteckningen. Är det bara den fula exploateringen man ska vända sig emot eller är det fel också att ha ihjäl mygg och mördarsniglar? Var sätter man gränsen – vid buddisternas stenhårda karmaregler där t.o.m. myggen lämnas i fred eller vid Svenssons må-bra-inköp av ägg från frigående höns? Är älgjakten bara en grym sport eller är det en fin tradition av självhushållning som faktiskt står i opposition till köttindustrin? Mitt första, sämsta och pinsamt lättjefulla skäl till att fortsätta äta kött är alltså krånglet med att vara konsekvent (och jag beundrar förresten alla straight edge/vegan/djurrättsaktivist/miljö/antiglobalism-ungdomar som lever som de lär). Det andra skälet är helt enkelt att det är så förbaskat gott med kött.

Cirka 5% av Sveriges befolkning kallar sig själva vegetarianer. Deras val av kost baseras på religiösa, etiska, miljömässiga, hälsomässiga och medicinska skäl – och en del tycker helt enkelt bara att vegetarisk mat är godare. En stor del vegetarianer och semi-vegetarianer återfinns bland ungdomarna, som fortfarande lider av altruism och som ännu inte färgats av vuxenvärldens bekvämlighetsbehov. När jag själv var ung (yngre) fick de få elever som var vegetarianer äta filmjölk och knäckebröd till lunch, medan det idag finns vegetariska alternativ på nästan varenda skola. Även äldre generationer har anammat den vegetariska kostens fördelar och river gärna ner ett par extra morötter i maten, i synnerhet om de tillhör de högutbildade samhällsklasserna.

Den vegetariska skaran kan delas in i fyra grupper:
1. Veganer – Äter ingenting animaliskt och använder heller inte läderprodukter.
2. Laktovegetarianer – Äter vegetarisk kost samt mejeriprodukter.
3. Lakto-ovo vegetarianer – Äter vegetarisk kost samt mejeriprodukter och ägg.
4. Icke köttätare – Utesluter kött, men äter fisk och ibland också kyckling.

Hade jag inte varit den jag är, dvs. bekväm, lat och glad i kött, så hade jag nog varit vegan. Eller nej, jag hade varit Scan-vegan och endast ätit egenhändigt uppfödda och slaktade djur och jag hade sytt mina egna läderskor och odlat mina egna grönsaker och bara använt tygblöjor på bebisen och inte hade jag bidragit till växthuseffekten eller sopberget eller världens undergång och jag skulle göra mig av med alla mina apparater – fast inte på sopberget – och jag skulle aldrig mer köra bil eller elda med olja (eller ved) eller äta fruktcocktail från Del Monte eller sitta vid den strömslukande datorn och skriva halvcyniska kåserier…

P.s. Äggen i receptet nedan kan vid behov uteslutas.

Vegobullar

Ingredienser
Ca 1 liter olja att fritera i
2 burkar kikärtor
1 burk kidneybönor
3 dl förvälld couscous
½ dl ströbröd
1 äggvita
1 knippe persilja
2 gula lökar
4 stora vitlöksklyftor
salt och peppar
spiskummin
1–4 msk mjöl

Kör ihop allt utom äggvita, ströbröd och mjöl i en matberedare eller hacka, blanda och knåda för hand.
Tillsätt äggvita och ströbröd och rör igenom smeten noggrant. Tillsätt mjöl vid behov för att få en ganska fast smet.
Hetta upp oljan i en wok eller stor kastrull och kontrollera att den är lagom varm (ungefär när en liten brödbit blir gyllenbrun på 30 sekunder).
Forma små bollar med två skedar och fritera några åt gången.
Serveras gärna med rissallad eller som falafel i pitabröd med sallad och dressing.