Var man än befinner sig i Sverige så kan man alltid stilla sitt pizzasug. Skulle man råka hamna i en avlägsen byhåla utan vare sig post, ICA eller telefonkiosk så kan man alltid ge sig attans på att där finns en pizzeria. Så ohämmat har vi tagit pizzerian till våra hjärtan att den faktiskt har blivit en vanligare syn än korvkiosken och så lojala är vi vår pizzakultur att det kan vara svårt för nya snabbmatsidéer att etablera sig på mindre orter. När en by redan har fyra-fem pizzerior och ett par korv/hamburgarställen så börjar det eventuellt bli dags för en kinarestaurang. Är det en by med näsa för trender och inte alltför långt till större städer så kan det t.o.m. bli en kina-thai restaurang. Men sedan är det stopp. Svensson gillar sina pizzor och när han är lite bakis så skulle han aldrig komma på tanken att äta grekiskt eller indiskt eller marockanskt – nej, då är det bara pizza som gäller.

Det underbaraste är dock att man i princip kan plocka upp en meny i en pizzeria i Skåne och göra beställningen på en pizzeria i Östersund. Utbudet på våra pizzerior är med andra ord väldigt homogent. Först har vi pizzorna, de älskade pizzorna som fyllt svenskarna sedan sextio/sjuttiotalet – allt från Margeritan via Cappriciosan och Vesuvion till Specialaren. På många pizzerior har man dessutom möjligheten att få pizzan bakad the american way, alltså som en så kallad pan pizza med tjock botten. Utöver pizzorna har vi kebabköttet, som ganska snabbt fått en given plats på den svenska pizzerian och som oftast serveras i pitabröd, i tunnbrödsrulle eller som en kebabtallrik med pommes frites – vissa pizzerior erbjuder även kyckling i samma kostymer. Sist men inte minst så har vi salladerna för de i sällskapet som vill tänka på midjemåttet – kycklingsallad och tonfisksallad är standard och på de flesta ställen kan man även få räksallad och grekisk sallad.

Jag är väldigt förtjust i pizza, men lyckas alltid åstadkomma ett och annat höjt ögonbryn när jag beställer pizza utan ost (jag tycker nämligen väldigt illa om ost i alla former). Om man lagar pizza själv så är det dock möjligt att toppa den med alla möjliga och omöjliga saker. Det är också detta som gör pizzan till trevlig bjudmat, då gästerna kan komponera sina egna pizzor på degen som du redan slängt ihop. Nedan kan du läsa hur jag gör pizza.

Den godaste pizzan

4 stora pizzor

Deg
1 l vetemjöl
1 tsk salt
50 g jäst
4 dl vatten
4 msk olja

Lös upp jästen i saltet i en stor bunke och häll i vatten och olja
Blanda degvätskan med mjölet och knåda rejält i några minuter.
Låt degen jäsa under duk i en timme

Tomatsås
1 burk krossade tomater
½ gul lök
½ dl olja
2 vitlöksklyftor
1 msk oregano
salt och peppar

Kör alla ingredienserna i en mixer och ställ åt sidan

Toppingförslag
olja
100 g rökt skinka
200 g stekt köttfärs
½ gul lök, fint skivad
4-5 skivade champinjoner
1 skivad grön paprika
1 burk ananasringar, delade i bitar
mer oregano
riven ost

Sätt ugnen på 275 grader.
När degen är jäst delar du den i 4 delar och kavlar delarna till tunna rundlar och lägger dem på två smorda plåtar (annars kan man göra det enkelt för sig och kavla ut 1 stor rektangulär pizza på varje plåt).
Häll ut en skvätt olja på varje pizza och pensla ut i kanterna (snåla inte på oljan – den är viktig).
Fördela tomatsåsen på pizzorna och bred ut med en sked.
Lägg ut toppingen, skaka över lite mer oregano och strö slutligen över den rivna osten.
Låt pizzorna tillbringa 10 minuter längst ner i ugnen och njut dem sedan omedelbart med kall öl.