Under min utbildning till Hälsopedagog pratades det hela tiden om att fokusera på det friska och ta vara på det som fungerar bra. I verkligheten är det tyvärr oftast tvärtom, vårt fokus ligger på det som inte fungerar och vi gnäller över allt möjligt som känns fel. Ibland kan man behöva göra något som gör att perspektiv på den egna tillvaron förändras lite.

Jag hade nyligen förmånen att besöka Afrika genom ett samarbetsprojekt inom Röda Korset. Som representant från Bomhuskretsen i Gävle träffade jag frivilliga inom en lokal Röda Kors-krets i Kaberamaido, en ort som ligger ganska centralt i Uganda. De tog mig med till flera ungdoms- och kvinnogrupper på landsbygden som genom stöd från Röda Korset kan utveckla olika inkomstbringande verksamheter, t ex getfarmar, hönserier, hantverk och odlingar mm. Det var otroligt intressant att på ort och ställe få träffa människor som med hjälp av små medel kan skapa sig en bättre försörjning.

Ett bestående intryck är en fantastisk styrka och livsglädje hos dessa människor som äger nästan ingenting. De sjöng och dansade för oss och var ivriga att visa sina verksamheter. De var väldigt glada att träffa oss om besökare, trots att vi egentligen inte kom med några konkreta löften om hjälp till dem. Framförallt kvinnorna har en stark drivkraft och en otrolig förmåga att skapa möjligheter för sig själva och sina familjer. Dessutom hjälps de åt med att ta hand om ensamma äldre, änkor och föräldralösa genom att samarbeta i grupper. AIDS-problematiken är stor, många är drabbade dels av sjukdomen, dels genom att anhöriga har avlidit och lämnat familjen utan försörjning. Röda Korset lokalt finns på plats och ger akut hjälp eller mer långsiktig hjälp till självhjälp vilket vi stöder ekonomiskt från Röda Korset i Gävle.

Infrastrukturen är väldigt dålig, på landsbygden finns inte elektricitet eller tillgång till datorer och internet, dricksvatten måste hämtas vid pumpar, vägarna är nästintill ofarbara på vissa ställen, det finns en förfallen järnväg där det inte går några tåg pga bristande säkerhet, bussar är fullpackade till bristningsgränsen och går inte efter tidtabell (African time är inte bara ett talesätt!). Trots detta tar man sig till jobb, möten och aktiviteter genom att gå, cykla, åka motorcykel eller kryssa fram med bil mellan meterdjupa hål i vägen.

Tänk om vi i Sverige kunde tänka om lite, och fokusera mer på hur fantastiskt bra vi faktiskt har det. Det kanske är så att vår lite negativa attityd till samhället leder till en del av de folkhälsoproblem som rapporteras. Negativa tankar är mental träning fast tvärtom. Tänk om vi skulle få läsa om mer positiva nyheter i media, skratta och krama om varandra när vi träffas på sta´n, sjunga tillsammans fast vi har dåliga sångröster, samarbeta mer i grupper och hjälpas åt i bostadsområdet, berätta för varandra om bra saker som har hänt under dagen, alltid stanna med bilen vid övergångsställen, köpa en blomma och ge bort till den första vi träffar… Ja, listan kan göras hur lång som helst, det är egentligen bara att sätta igång!

Min resa till Uganda har gett mig nya intryck och inspiration till utveckling, men jag får vara på min vakt hela tiden för att inte tappa mitt positiva fokus. Vägen till förändring tar aldrig slut!